Livet rullar på och det blir kanske nytt år och man skriver ner tomma löften på ett papper för att det är så man gör när det är ett år. Man ska kanske börja träna mer? Och så ska man sluta röka. För det är ju inte bra för en. Det vet man.
Ni förstår att man VET att cigaretter ÄR dödligt men ändå röker man? Jag kan nånstans förstå att man inte riktigt fattar när man börjar röka när man är 14 år. Man förstår men man fattar inte. Man tycker det är häftigt. Man känner sig vuxen. Man gör något man inte får och man gör något ”farligt”. Man tänker nämligen så när man är ett barn. Att saker är ”farligt”. Inte FARLIGT utan ”farligt”. För man saknar konsekvenstänket som ung(e). Allt är lite skit samma. Ett av mina favoritcitat när jag var 14 år var från askungen ”Vad gör det om hundra år när allting kommer kring?” (Tack mamma för att jag absolut inte fick tatuera in det när jag var 14).
Men sen växer man upp. Och då finns det ingenting att gömma sig bakom för att man vet att rökning = extremt större risk att dö och bli sjuk. Så varför gör man det då?
Jag har själv rökt sen jag var prick 14 år. Stod bakom matsalen på Hökarängsskolan och smygrökte. Men jag har aldrig varit en storrökare. Jag har tex tyckt det varit äckligt att röka innan arbetsdagen är slut, att röka inomhus att röka bakfull etc etc. Jag har väl i snitt rökt 1-2 cigg varje dag med undantag i samband med alkohol då har det definitivt varit fler. Men sedan hände något för några månader sedan. Jag kände att nu får det vara nog.
JAG VILL INTE DÖ.
Jag började med elcigg och sen trappade jag ner och nu kan det gå några dagar utan att jag röker elciggen och det är inga som helst konstigheter. När jag druckit alkohol har jag rökt denna elcigg. Men annars så är det slut. Jag vill inte bli sliten och ful pga cigaretterna? Men jag vill minst av allt bli sjuk och dö.
