dashagirine@gmail.com

ONSDAG:

Printscreenade denna bild och skickade till min frisör Jennifer på Bangerhead och sa att såhär vill jag se ut i håret på fredag (obs ej färgen).

Sen gjorde jag frukost. Det blev en smoothie bestående av jordnötssmör, färsk spenat, avokado och banan. Spär ut det med vatten.

Innan smoothien gjorde jag min 30 Days Shred!

Efter några timmars klickande på datorn mötte jag upp min älskade Dannis för lunch på Pocket.

På eftermiddagen kikade jag snabbt in på VASS PR för ett event med Molton Brown.

TORSDAG:

Började torsdagen med ett glas vatten med citron i, en espresso och sen även en Red Bull (som syns i bakgrunden) för var riktigt riktigt trött imorse… Sen körde jag med Shred följt av 30 minuters yoga pga all träningsvärk shred:en gett mig.

Efter träningen började jag fixa lite hemma och flytta på saker och kom fram till att dessa tavlor tyvärr inte passar in i rummet. Blev för mycket. De kommer åka upp på Tradera imorgon så kika in om ni är sugna!

När det blev dags för lunch hoppade jag i:

– Tröja frÃ¥n Zara, byxor frÃ¥n Dagmar och väska frÃ¥n YSL.

…och tog mig till resturang Matias Dahlgrens Rutabaga för att ta ett kik pÃ¥ Karl Lagerfeldts skokollektion.

Den var amazing!

MÃ¥nga skor som skrek mitt namn…

Egentligen skulle Margaux attendat den här lunchen med men hon kände sig lite ”konstig” pÃ¥ morgonen sÃ¥ hon avbokade. När jag sitter pÃ¥ lunchen fÃ¥r jag sms om att HENNES VATTEN GICK NÄR HON VAR PÅ 7/11. Skrek bokstavligen rakt ut och blev helt rörd. Skickade denna bild tillbaka. Om man tittar noga kan man skymta tÃ¥rfyllda ögon. Varit helt hispig och studdsig hela dagen. Vill inte sova? Vill bara veta sÃ¥ allt gÃ¥r bra och längtar efter att fÃ¥ en bild pÃ¥ lilla babyn.

Nu känns resten av inlägget så betydelsefullt helt plötsligt? Vad är viktigare än att sätta ett freakin liv till denna värld.

SÃ¥ kom jag hem och smsade med Margaux och lagade kalkon och broccoli till middag. Nu borde jag sova för jag har tvÃ¥ otroligt lÃ¥nga dagar framför mig bÃ¥de imorgon och fredag men är pÃ¥ tok för pigg för sÃ¥g precis pÃ¥ Maggans instagram att hon är 8cm öppen och blev sÃ¥ pigg sÃ¥ jag satte mig upp i sägen och började pÃ¥ detta inlägg….

Jahapp… Jo men nu är det sÃ¥ att jag ska ha en Hemma-Hos–plÃ¥tning hos mig pÃ¥ fredag och bokat tid för uppfräschning pÃ¥ Bangerhead och tänkte lägga i mer Strawberry Blonde men sÃ¥ slog det mig att jag börjat tröttna lite pÃ¥ det och framför allt sÃ¥ är det ingen färg jag tänkt ha forever. Det var nÃ¥got ”roligt” jag fick för mig en grÃ¥ dag mitt i livet men en tidning kommer leva lite längre sÃ¥ dÃ¥ började jag fundera ifall jag borde vara blond pÃ¥ plÃ¥tningen?

Så började jag bläddra i mobilen och kom på mig själv sakna det blonda. Jag gillar ju det blonda. Vad tycker ni? Ska jag fortsätta på ginger ett tag till eller ska jag go back to basic?

Hej Dasha!
På tal om invandrarhistorien i förra podden!
Din mamma verkar ha integrerat er så snabbt i Sverige, men ändå behållit det ryska ?
Undrar om du någonsin känt dig utanför eller fördomsfyllt bemött pga att du är från Ryssland? Eller för den delen fått kritik från ryssar att ni blivit för ”försvenskade”? Hur känner du kring detta när du är i Ryssland? Vet inte om du känner igen det dilemmat som många utlandsfödda hamnar i, att det blir lite identitetskris och att inte passa in helt nånstans eller känna sig 100% hemma. Om du inte känt så, vad tror du att din mamma gjorde när hon var ny i Sverige som fick dig att bli så trygg i den du är? Vore superintressant att höra!

Jag känner mig alltid lite utanför vart jag än är om jag ska vara helt ärlig. Jag är absolut inte rysk längre. Jag tänker ju pÃ¥ svenska, jag drömmer pÃ¥ svenska och jag räknar pÃ¥ svenska. När jag är i Ryssland undrar dem frÃ¥n vilken avlägsen by jag kommer ifrÃ¥n för jag har en stor brytning/accent pÃ¥ min ryska. I Sverige har jag aldrig känt mig helt svensk. Jag blir ju för det första kallad för ”Ryskan” ofta (vilket inte är nÃ¥got mig emot jag tycker det lÃ¥ter bÃ¥de exotiskt och festligt) men sen fÃ¥r jag alltid frÃ¥gan vart jag kommer ifrÃ¥n när jag presenterar mig och dÃ¥ (det här är pÃ¥ riktigt helt okryddat) svarar ca 50% med att säga:
– ”Dasha? FrÃ¥n Ryssland?
AlltsÃ¥, DASHA FROM RUSSIA”

och sÃ¥ brister de ut i garv och tycker de är fyndiga. Kan ni föreställa er hur mÃ¥nga gÃ¥nger jag hört detta i mitt liv. Jag ler ju lite och sÃ¥ men just det skämtet börjar bli extremt tröttsamt. Mest kanske för att alla tror att de är unika och första gÃ¥ngen jag hör det. Sen vet jag faktiskt inte varför men ofta känns det som att folk tycker de är roliga när de säger ”Den där tröjan är sÃ¥ rysk” eller ”Du ser sÃ¥ rysk ut i den där mössan”. Och det är inte alltid det lÃ¥ter som nÃ¥got positivt, nästan som att det vore fel att jag ser rysk ut? FörstÃ¥r ni hur jag menar? Jag vet inte, svÃ¥rt att komma pÃ¥ alla sÃ¥dana här smÃ¥saker men det finns definitivt tillfällen dÃ¥ man pÃ¥ nÃ¥got sätt fÃ¥r det ryska uppkört i ansiktet och det inte är pÃ¥ ett positivt sätt.

Men just utanförskap.. Det kunde jag känna mycket när jag var liten men samtidigt känner man utanförskap på så många olika sätt och nivåer när man är liten för man är så rädd och känslig då. Min mamma har ju uppfostrat mig på ett visst sätt och varit väldigt ödmjuk men hård. Tex väldigt kärleksfull men visade från väldigt tidig ålder att man är respektfull mot vuxna och jag har aldrig skrikit eller höjt rösten åt henne eller någon annan vuxen. Sen har vi alltid pratat ryska hemma och alltid umgåtts med andra ryssar så de ryska traditionerna har vi kvar men anpassat oss till de svenska med, eftersom det är här vi bor och lever. Jag tycker vi hittat en bra balans i livet i Sverige. <3