Började morgonen med en smoothie på banan, avokado och färsk spenat. Fräscht! 

Här åker jag och mamma hiss (mer om det i ”Min helg i bilder” men sovit hos Mammi i helgen). 

Så åkte jag till min tandläkare Alexander. Han skulle ta bort mina fyra stygn i munnen. Fick ett riktigt välkomnande av två sköterskor. Skrattade! 

Skämdes inte ens? Ja jag har svårt för fysisk smärta. Lärt mig ”leva med det”. Så gott det går? Ni fattar. Hehe. 

Men allt var inte så glatt. Jag och Alexander stötte på ett problem. Har jävligt ont i min visdomstand på samma sida men på överkäken nu. Ser ni den där till höger? Den är där och kikar och stör övriga tänder bredvid. Ska ”avvakta”. Har tyvärr inte tid i livet att bli sängliggande en vecka till? Arrangerar tre stora events nästa vecka tex. 

Nu sitter jag i väntrummet hos min vanliga läkare. Vi ska prata om min astma. Passar på att läsa Chic. Min kompis Michaela skriver världens bästa krönika i den. Om kärlek. Den är så stark. Nu är hela tidningen bra men man kan lätt betala 50kr för att bara läsa Michaelas krönika, så bra är den. 



Livet rullar på och det blir kanske nytt år och man skriver ner tomma löften på ett papper för att det är så man gör när det är ett år. Man ska kanske börja träna mer? Och så ska man sluta röka. För det är ju inte bra för en. Det vet man.

Ni förstår att man VET att cigaretter ÄR dödligt men ändå röker man? Jag kan nånstans förstå att man inte riktigt fattar när man börjar röka när man är 14 år. Man förstår men man fattar inte. Man tycker det är häftigt. Man känner sig vuxen. Man gör något man inte får och man gör något ”farligt”. Man tänker nämligen så när man är ett barn. Att saker är ”farligt”. Inte FARLIGT utan ”farligt”. För man saknar konsekvenstänket som ung(e). Allt är lite skit samma. Ett av mina favoritcitat när jag var 14 år var från askungen ”Vad gör det om hundra år när allting kommer kring?” (Tack mamma för att jag absolut inte fick tatuera in det när jag var 14).

Men sen växer man upp. Och då finns det ingenting att gömma sig bakom för att man vet att rökning = extremt större risk att dö och bli sjuk. Så varför gör man det då?

Jag har själv rökt sen jag var prick 14 år. Stod bakom matsalen på Hökarängsskolan och smygrökte. Men jag har aldrig varit en storrökare. Jag har tex tyckt det varit äckligt att röka innan arbetsdagen är slut, att röka inomhus att röka bakfull etc etc. Jag har väl i snitt rökt 1-2 cigg varje dag med undantag i samband med alkohol då har det definitivt varit fler. Men sedan hände något för några månader sedan. Jag kände att nu får det vara nog.

JAG VILL INTE DÖ. 

Jag började med elcigg och sen trappade jag ner och nu kan det gå några dagar utan att jag röker elciggen och det är inga som helst konstigheter. När jag druckit alkohol har jag rökt denna elcigg. Men annars så är det slut. Jag vill inte bli sliten och ful pga cigaretterna? Men jag vill minst av allt bli sjuk och dö.

VARJE gång jag ska kika på Greys Anatomy så trycker jag alltid på avsnittet innan. I hopp om att jag kanske, kanske missat att se förra veckans avsnitt. Det händer ju aldrig. Men ändå gör jag så varje gång? Känns som en typisk Vilde grej att göra (eftersom majoriteten av er tyckte jag var mest lik Vilde, looool). Ser mig själv så inte alls som Vilde. Men när ni gav förklaringarna på hur ni tänkte så hör jag er. Såg vad ni menar.

Nu ligger jag i mammas soffa, äter keso med tomater i och massa Herbomare. Älskar Herbomare. Förstår inte folk som föredrar salt före Herbomare? Vad ÄR det för sorts människor.